Ett spektroskop är ett optiskt instrument som används för att identifiera ädelstenar genom att analysera hur stenen absorberar ljus. Olika grundämnen och orenheter i stenen absorberar specifika våglängder, vilket skapar ett unikt "fingeravtryck" i form av mörka linjer eller band i ett färgat spektrum.
För gemmologiska undersökningar används främst två typer av spektroskop:
Pristmaspektroskop
Teknik: Använder glasprismor för att bryta ljuset. Eftersom olika våglängder bryts olika mycket (dispersion) sprids ljuset ut till ett synligt spektrum.
Egenskaper: Det röda området i spektrumet dras ut väldigt mycket, vilket gör det lättare att urskilja och mäta specifika absorptionslinjer i den röda delen (t.ex. hos rubin). Det blå och violetta området komprimeras dock kraftigt.
Diffraktionsspektroskop
Teknik: Använder ett diffraktionsgitter (ett mycket finmaskigt mönster) för att sprida ljuset genom vågornas interferens.
Egenskaper: Ger en jämn och linjär spridning av hela färgspektrumet. Avståndet mellan färgerna är proportionellt mot våglängden, vilket gör det mycket lättare att överblicka hela spektrumet (från violett till rött) på en gång utan att behöva justera instrumentet.
Varför används det?
Metoden är oförstörande och är direkt avgörande för att skilja naturliga stenar från syntetiska, eller för att bekräfta färgorsaken i till exempel safirer, rubiner och smaragder (där krom, järn eller vanadin ger karaktäristiska absorptionslinjer).
