Ett polariskop är ett centralt instrument inom gemmologin. Dess främsta syfte är att snabbt avslöja en ädelstens inre kristallstruktur och optiska egenskaper genom att använda polariserat ljus. Instrumentet hjälper gemmologer att separera stenar i följande tre huvudgrupper:
Isotropa (enkelt brytande) material: Ljus som passerar genom stenen ändras inte, vilket gör att stenen förblir mörk (släcks) i alla vinklar när man vrider den. Detta är typiskt för amorfa material och kubiska kristaller (exempelvis glas, diamant, spinell och granat).
Anisotropa (dubbelt brytande) material: Stenen delar upp ljuset i två strålar. När stenen vrids på polariskopet kommer den att blinka växelvis ljus och mörk (fyra ljusa och fyra mörka positioner per varv). Detta gäller exempelvis rubin, safir, smaragd, topas och turmalin.
Aggregat: Består av många små sammanväxta kristaller som kan ge ett konstant, jämnt upplyst sken utan blinkningar (exempelvis kalcedon och jade)
Uppbyggnad
Instrumentet består av två polariserande filter (ett polarisator och en analysator) placerade ovanför varandra med en ljuskälla i botten. Det ena filtret är fast och det andra roterbart. När filtren vrids till ett korsat läge (vinkelrätt mot varandra) blockeras ljuset helt tills man placerar en dubbelbrytande ädelsten emellan som vrider ljusets plan.
Användningsområden
Äkthetskontroll: Kan snabbt skilja riktiga ädelstenar från glas och andra imitationer.
Inre spänningar: Kan upptäcka onormala spänningsmönster (sk. "anomalous double refraction"), vilket ofta avslöjar om en diamant är syntetisk eller om en sten har genomgått glasfyllning.
Interferensmönster (Conoscope): Med ett extra tillbehör (ett konoskop) kan en erfaren gemmolog se optiska interferensfigurer och avgöra om stenen är uniaxial eller biaxial.
