Att använda hårdhetspennor/råmatrial är en snabb och klassisk metod för att grovsortera och identifiera ädelstenar/mineral. Den bygger på Mohs hårdhetsskala, där man testar en stens förmåga att repa eller repas av referensmaterial. Eftersom varje mineral har en specifik hårdhet är detta ett mycket användbart uteslutningsverktyg.
Här är en översiktlig guide till hur pennorna fungerar:
Mohs hårdhetsskala (referensmaterial)
Skalan sträcker sig från 1 till 10, där 1 är mjukast och 10 är hårdast (diamant). Hårdhetspennor/råmatrial har spetsar eller är material som motsvarar stegen på skalan:
- 1–3: Talk, gips, kalcit
- 4–5: Fluorit, apatit
- 6–7: Fältspat, kvarts
- 8–10: Topas, korund (safir/rubin), diamant
Hur testet går till
- Du väljer en hårdhet på pennan och gör ett mycket försiktigt, litet rist på en dold del av ädelstenen (exempelvis undersidan eller kanten av stenen).
- Om stenen repas: Stenen är mjukare än pennans spets.
- Om stenen INTE repas: Stenen är lika hård eller hårdare än pennans spets.
- Använder du rå matrial utförs testet på samma sätt visavi mineral som skall testas.
Fördelar och användningsområden
- Snabb och direkt fingervisning: Ger omedelbara svar i fält.
- Skiljer förfalskningar från äkta: Perfekt för att till exempel skilja äkta hårdare stenar (som safir med hårdhet 9) från mjukare imitationer (som glas med hårdhet 5-6).
Viktiga begränsningar och risker
- Risk för skada: Metoden är destruktiv eftersom den orsakar en permanent (om än ofta liten) repa. Det kan förstöra värdet på slipade och fasetterade samlarstenar.
- Spröda stenar: En hård sten kan vara spröd och riskera att spricka om man trycker för hårt.
- Kristallriktning: Vissa stenar har olika hårdhet beroende på vilken kristallaxel du testar (t.ex. kyanit som varierar mellan 4 och 7).
- Säkerhetsmarginal: Man bör alltid börja med en penna med lägre hårdhet än vad man misstänker att stenen har för att inte skada den i onödan.
